Bloggen för Utlandskyrkan i Grekland flyttar till ny plats. Klicka här så kommer du till bloggen.
Som båten lämnar ett spår på havet, lämnar vi spår efter oss när vi möts. Snart suddas de ut och ersätts med nya. Välkommen att lämna spår efter dig du också på den nya bloggen.
På måndag den 4 juli är det dags för hemresa och semester i Sverige. Från 11 juli kommer Dan Hagung att vikariera fem veckor i Grekland och på Cypern. Jag och Kicki är tillbaks i Athen den 20 augusti. När vi är i Sverige kommer vi att delta i den stora konferensen i Sigtuna för alla som arbetar i Utlandskyrkan. Det ska bli roligt att möta de som reste ut samtidigt med oss, möta de som varit ute under många år och de som ska resa ut till hösten.
Vi längtar efter att gå i granskogen, lyssna på tystnaden och bada i en liten värmländsk sjö där storlommen ropar över vattnet. Nu blir det lugnt på våra bloggar. Vi önskar er en trevlig sommar!
Idag fick vi fint besök när delar av den svenska OS-truppen av Special Olympics hälsade på i Paulusgården efter att ha vandrat uppför Akropolis och sett Parthenon-templet i stekande sol. Stämningen i truppen är mycket god och för att hitta rätt i Athen har man hjälp av kunniga volontärer. Kall dryck och kanelbulle satt fint efter en varm tävlingsdag.
En stor del av svenska OS-laget bor i Agios Andreas, norr om Athens flygplats. Varje kväll kl 19 har man genomgång av dagens händelser och man berättar om medaljer som vunnits och hur resultaten har blivit. Truppledaren Jonathan håller koll på allt och summerar dagens innehåll samt går igenom nästa dags tävlingar. Kicki och jag var inbjudna till förläggningen och möttes av mycket värme och stor glädje. -Det här är min finaste medalj någonsin, berättade Edit och visade stolt upp sin guldmedalj i simning. Den ska ha finaste platsen i mitt prisskåp hemma i Varberg. På Special Olympics tävlar man inte mot varandra, men man tävlar med sig själv för att bli bättre och göra varandra starkare och tryggare.
Idag på midsommardagen gick vi upp till Filopapposkullen för att dansa kring midsommarstången och äta mat i det fria. Det är inte helt lätt att hitta en bra plats mitt i Athen för att fira midsommar, men det finns! Många greker söker sig till Filopappos för en picnic bland träden, en bit bort från biltrafiken. Hit bar vi midsommarstången och klädde den med mera blommor och dansade ”Tre små gummor”, ”Jungfru skär”, och ”små grodorna” fast det var alldeles för varmt för att skutta runt kring en blomsterstång. Men kul var det och midsommar är det. Och varmaste dagen hittills – uppåt 35 grader i skuggan. Då går Små Grodorna sakta.
Att mötas och sjunga tillsammans är en härlig gemenskap där de skandinaviska gränserna förenar mer än skiljer. På en platå utanför en liten kyrka i Hersonissos hamn hade vi en go kväll med visor och prat. allsång väcker många minnen och det betyder mycket att dela tankar med varann. Musiken inspirerar och vi reflekterar. Och har roligt.
En junikväll på Kreta, vid sommarsolståndet, medan solen går ner och lamporna tänds i hamnen, det är bra grannt.
Idag har vi haft trevligt besök från Tyresö. 50 konfirmander med ledare är i Athen för att varva äventyr med undervisning. I gudstjänsten i St Paul´s Church ikväll döptes två konfirmander och sedan deltog alla i nattvardsfirandet. Prästen Malin välkomnar de nyss döpta in i en världsvid gemenskap. Efteråt hade husmor Birgitta lagat middag i Paulusgården till hela gänget. Det är roligt att lyssna till hur man upplever att det är att komma in i en anglikansk kyrka mitt i Athen. Många tycker att St Paul´s känns som en ”riktig” kyrka i ett land där ortodoxa kyrkor är spännande men för svenska ögon väldigt överlastade med utsmyckningar som får kyrkorna att likna museum där allt ska sparas och inget får slängas. En anglikansk kyrka känns ganska svensk, faktiskt. Roligt att samarbeta med präster, konfirmander och ledare från Sverige på besök i Athen.
Ikväll sjöng vi Taube på vismässan i Rhodos. 29 personer satt ute på altanen framför den helige Andes kapell. Kvällen var varm och det var inte att tänka på att sitta inne. Jag tror vi har hittat en bra form för både gudstjänst, musikprogram och nattvard här på Rhodos. Många tycker om att sjunga och många vill delta i mässan. Det går alldeles utmärkt att sjunga Evert och dela bröd och vin. Att bejaka livet är viktigt. Det kunde både Taube och Jesus.
Idag, söndag, firade vi Danmarks och Sveriges nationaldag med körsång, tal och tårta på Paulusgårdens takterrass. Husmor Birgitta hade bakat goda nationaltårtor med flaggor på. Från danska ambassaden kom Christian Rasmussen och talade om sitt hemland och demokrati och utbringade ett trefalt HURRA för Danmark. Från svenska ambassaden kom Karlo Laakso och talade om Sverige på Gustaf Wasas tid och idag, och utbringade ett fyrfaldigt HURRA för kung Karl XVI Gustaf och fäderneslandet.
Christian Rasmussen firade Danmarks nationaldag den 5 juni.
I Grekland hålls begravning bara någon dag efter dödsfall. Tisdag morgon blir jag uppringd från anglikanska kyrkan som undrar om jag kan ha en begravning nästa dag i St Paul´s Church. Father Malcolm är på resa och har föreslagit mig som officiant. Begravningsritualet för Church of England är ganska likt svenska kyrkans och det hela fungerar bra hela vägen ut till kyrkogården och gravsättning. En halvtimme före gudstjänsten upptäcker vi att det finns ingen organist. Jag ringer Kicki som snabbt byter om till svart och sitter på orgelpallen tio minuter före och ska spela psalmer hon aldrig sett. Avslutningen av begravningen blev grekisk-ortodox; begravningsbyrån lyfter av kistlocket och alla defilerar förbi ikonen och den avlidne för ett sista farväl. Så här är det ofta i Grekland. Man improviserar. Nästa gång kan det vara jag som behöver be father Malcolm att rycka in när jag är på resa. Om det här hade skett i Sverige, hade det varit en nyhet i tidningarna. Här i Athen är det en del av vardagen. Det är som i trafiken: man tar sig fram där det går att komma fram.
Den här veckan har det varit två vigslar, där en var i Nafplion, söder om Korint. Här fick vi låna katolska kyrkan som välkomnade oss in i ett enkelt och vackert kyrkorum som tidigare varit moské. Längst fram i kyrkan, bakom altaret, hade tidigare koranen haft hedersplatsen. Idag är det prästen, men den här dagen riktades allas ögon på brudparet. Nafplion är en ovanligt trevlig stad där tiden går långsamt, de smala gatorna med bouganvilla som välver sig över vandrarna, den lugna hamnen med kastellet mitt i inloppet.
Veckan blev en salig blandning mellan anglikanskt, grekisk-ortodoxt, katolskt, muslimskt och svenskkyrkligt.
Det är en fin tradition att Skandinaviska kyrkans kör avslutar vårterminen med en fest innan sommaren börjar. Vi sjunger på söndag när vi firar både Sveriges och Danmarks nationaldag med ett program på Paulusgårdens takterrass. Men nu övar vi inte mer förrän efter sommaren. Kvällen på O Thespis taverna blev glad och avspänd. Vi åt gott och drack lite vin och sjöng för varann och för att det är roligt att sjunga. Men livet är bra märkligt hela tiden. Några spontana applåder från några bord intill byttes plötsligt mot en grinig man som störde sig förfärligt på en sång vi sjöng. Han kom fram och krävde att vi skulle sluta sjunga omedelbart. Hovmästaren gick emellan och försökte få gästen att lugna ner sig. Tavernaägaren kom och bad gästen att avlägsna sig om han inte stod ut med lite sång. Jag gick fram till gästen och frågade om det var någon särskild sång som störde honom eller om det var att vi sjöng över huvud taget. Han yrade något om att han bara kommit dit för att äta och ville inte ha någon körsång.
Det är lite underligt när man får leta gata upp och gata ner efter ett ställe som inte har musik i högtalarna eller några som sitter och spelar grekisk musik på tavernan. Musiken är en del av tavernakulturen här i Athen.
Personalen som driver O Thespis bad tusen gånger om ursäkt och tyckte det hela var så pinsamt. Det var mer jobbigt för dem än för oss. Knäppgökar finns det överallt och man vet aldrig när de dyker upp. De som jobbar på tavernorna är vana att kunna hantera och styra det mesta, men ibland så händer saker utanför kartan. För varje gång det händer så blir vi mer förberedda på att det inte går att förutse vad som ska hända från en dag till en annan. Konsten är att samtidigt lyfta på hatten och skratta åt eländet och släppa fram ilskan i lagom portioner innan det blir för giftigt. Hur som helst så hade vi en trevlig kväll med vår härliga kör som har en unik blandning av personligheter, nationaliteter och röster. Det är mångfalden som är tillgången.
svenskakyrkanigrekland.wordpress.com 